Den vita plaststolen

Jag skrev en novell i nian utifrån en bild, som vi alla fick, som visade ett höghus med ett fönster som lös. Det var även natt, om jag minns rätt. Det var en sådan dag som jag fick en idé, och som jag kunde behålla hela novellen igenom.

Solen går ner bakom byggnaden. På andra sidan faller en skugga, men där finns också ett ljus som kommer från ett fönster. Ett fönster på femte våningen. Högt upp. För högt upp. 

Mannen i fönstret kan inte längre gråta. Tårarna tog slut, tog all kraft som fanns kvar. Om man skulle sett mannen där i fönstret hade man kunnat tro att han var död. Men det var han inte, inte helt. Han gick på autopilot, medan hans minnen levde kvar i hans huvud. 

Du dog imorse. Du skrattade åt mig eftersom jag hade spillt kaffe på min skjorta. Du andades luften som fanns i lägenheten imorse. All den luften är nu borta. Försvann lika snabbt som du. När jag först höll dig tog du min hand. Du var så ömtålig, ville aldrig släppa. I tre år hade jag dig. Förlorade dig i ett snedsteg på tre sekunder. Du dog idag. 

Mannens huvud rör sig. Hans ögon fastnar på balkongen. Ser den lilla vita plaststolen. Den ligger där som en snara. Ett snubbelband. En stol. En vit stol av plast. Han kommer aldrig att glömma den stolen.  

Jag lyfte dig. Du ville leka flygplan. Du älskade det. Att leka flygplan ute i luften. Högt upp på femte våningen. Snubbelsnaran låg där, men jag var blind. Hade bara ögonen djupt i dina som glittrade av lycka. Tre sekunder senare fanns du inte längre i min famn. 

Solen har nu gått ner tillsammans med dig. Ditt skratt, din doft, ditt liv. Allt har nu gått ner bakom huset. 

Mannen i fönstret släckte nu ljuset. Han var nu inte längre en pappa. Pappan var inte längre kvar. 

Deprimerande, visst. Men gripande, hoppas jag.
∞ Sara ∞

Genom nya glas

När jag såg alla hyllor här, tänkte jag ”shit, jag kommer inte hitta några bågar alls”. Såg först bara massa röda kattögonbågar som inte alls är smickrande på mig.
Jag har även ett väldigt litet huvud, så kan inte ha för breda, för djupa eller för stora bågar. Hittade två bågar till slut, och har väldigt svårt för att göra ett beslut.
Jag har haft glasögon sedan tvåan på lågstadiet, och detta blir mina femte bågar. Jag önskade att jag skulle få ha glasögon hela tiden när jag var liten, för man såg så mycket vuxnare ut då (men hur en 7-8 åring skulle kunna se vuxen ut vet jag inte). Jag går i tvåan nu på gymnasiet, och känner mig mindre än ettorna ibland. Vuxen kommer nog om ett tag, kanske någon av dessa hjälper till?

20131029-110438.jpg

20131029-110712.jpg
∞ Sara ∞

Tillsammans mot cancer

Ser på cancergalan på 7:an just nu. Känner enorm sorg och tårar fyller mina ögon när jag lyssnar på och ser de människor som talar om deras erfarenheter, deras förluster och tankar kring och inom cancer. Jag känner folk som överlevt cancer, folk som förlorat nära till cancer, och även om jag aldrig förlorat någon så tar jag åt mig. Det är den jag är, jag känner antagligen för mycket. Jag har sedan några år tillbaka haft oerhört lätt till gråten, och ikväll är en sådan kväll jag känner, och låter tårarna komma. Mina tankar går till mina vänner som har haft cancer, har förlorat någon i cancer eller bara varit i närheten av denna hemska sjukdom och ärftlighet. Sänder en tanke till alla.  

Bild

 

Bild

 

∞ Sara ∞

Enkla meningar

Luftslott: orealistisk framtidsdröm, illusion, hägring. 

Bygga luftslott: fantisera, överdriva positiva sidor av något.

Min blogg ska vara ett ställe för mig att skriva, och ett ställe för dig att läsa och känna igen dig. Alla drömmer, alla har förhoppningar, och alla önskar saker konstant. Önskningarna är allt från ett litet barns lista inför julafton, till en äldre mans vid havet i Italien som saknar sin fru. Själviska önskningar, drastiska önskningar, innerliga och hjärtliga, men alla har vi dom. Jag har drömmar, och de gäller alltid framtiden. En av alla önskningar nu är att jag ska få en bra födelsedag, en bra sjuttonårsdag. 

Så, ja. Jag är sexton för tillfället, och jag vet inte vad jag vill bli efter gymnasiet, jag har massa drömmar, men inga planer. En dröm är att bli författare, men jag behöver bli bättre på det litterära då. Att kunna skriva. Att utveckla en idé, det är något jag inte kan. En annan dröm är min pojkvän, och att det förblir så som det är. På lördag har vi varit varandras i ett år, och min dröm är att det blir mer. Min Patrik, han som gör livet lite bättre än möjligt. Han som påpekar de bra sakerna, han som hjälper mig genom det dåliga. 

Sexton. Kär. Älskad. Lycklig. Drömmare. 

∞ Sara ∞

 Bild